Att hålla fast vid en plan

Snålcoachen skrev idag ett så bra inlägg att när jag skulle skriva en kommentar på det blev det så långt att jag tyckte det förtjänade ett eget blogginlägg. :-) Det handlar om att att hålla fast vid en plan och varför det är så svårt för vissa att göra en livsstilsförändring som att börja träna eller spara. Alla känner vi till måndagsbantarna eller vi som ska börja träna och kör hårt i några veckor för att sedan sluta och hamna i soffan igen.

Det fick mig verkligen att börja att fundera på vad det är som gör det så svårt för mig att komma igång och träna regelbundet när jag de senaste veckorna ändrat livsstil och verkligen börjat hålla i pengarna på ett annat sätt. Och det har verkligen inte känts svårt!  Jag kanske borde tänka likadant med träningen som med sparandet där jag verkligen tänker att alla små steg mot ett billigare och nedväxlat liv är bra. Alltså jag förstår verkligen att jag inte kan sälja allt jag äger och flytta ut till ett torp i skogen utan jag tänker att varje gång jag väljer cykeln istället för bilen, håller mig ifrån att köpa något eller äter havregrynsgröt istället för hämtpizza när det kör ihop sig och jag inte hinner laga mat så är jag ett steg närmare mitt mål. Varje sparad hundralapp gör att jag slipper lönejobba och kan tillbringa mer tid med barnen och göra något som verkligen känns meningsfullt.

När det det gäller träningen sätter jag upp mål som att springa två gånger i veckan eller gå på två gympass per vecka och det brukar fallera direkt eftersom jag tycker det är tråkigt och inte egentligen känner någon mening med det. Kanske borde jag gå ut långsamt även där. Kanske är det målbilden det är fel på. Att lägga om mitt liv och leva billigare ger ju den fantastiska känslan att jag får mer tid till det som jag tycker är det viktigaste. Målet är att slippa lönejobba, att dra in mer pengar på mindre arbetstid i mitt företag och få mer fritid. Att träna mer kanske kommer leda till att jag mår bättre och går ner lite i vikt men jag mår ju redan bra och har bara några kilos trivselvikt som jag kanske skulle bli av med. Men jag bryr mig inte så mycket om min muffinsmage, den är helt ok och har gett mig mina tre barn. Alltså så ser jag kanske inte riktigt målet med träningen. Om jag istället börjar ta en halvtimmes snabb promenad om dagen (det kommer jag ju hinna med nu när jag ska sluta lönejobba) så kanske jag efter ett tag känner att mer motion, dagsljus och tid i naturen (jag brukar gå i skogen) gör mig piggare och starkare. Och det kanske ska vara målet! Inte att jag "som alla andra" går till gymmet* tre gånger i veckan.

Så min tanke är att om jag ska hålla fast vid en plan måste jag ha ett mål som går att relatera till och sätta upp rimliga delmål på vägen, inte gå från noll till hundra direkt. Inga revolutionerande tankar kanske men eftersom jag åtskilliga gånger misslyckats med att börja träna så var detta viktiga tankar för mig.

*Jo jag har ett dyrt gymkort som jag fått subventionerat av lönejobbet. Det gäller året ut men kommer inte förlängas nästa år. I mitt nya liv får jag satsa på gratis träning utomhus och hemma.