Jag har shoppat

I veckan köpte jag fyra nya klädesplagg till mig själv. För första gången på flera månader. Det måste vara någon slags rekord i hur länge jag inte shoppat något.

Men var det nödvändiga inköp? Nej förstås, inte egentligen. Jag köpte två nya koftor och två tunikor. Tillsammans kostade det 1300 kr och det är mycket pengar!

Men jag hade gått igenom min garderob innan och insett att alla mina koftor antingen var trasiga eller noppiga och oformliga. Dom har en tendens att bli det koftorna, vilken prisklass och vilket material jag än köper. Så nu har jag köpt en svart och en turkos och planen är att bara använda dem när jag "ska vara fin". Dvs när jag ska ut och jobba och träffa kunder eller iväg på kalas eller så. Förhoppningsvis håller de sig fina länge då. Resten av tiden får jag slita på de gamla noppiga koftorna.

Och tunikorna då. Helt klart inte nödvändiga. Men de var i precis rätt modell för mig, som jag vet att jag trivs i. Och i material som jag gillar och som håller sig fint länge (viskos). Jag har så mycket kläder i min garderob som jag inte använder eftersom det är fel modell (tex för uringat) eller fel material (tex bomullsstretch). Så när jag väl hittar sådana plagg som jag känner är 100% rätt känner jag att det gäller att passa på.


Så nu efter dessa köp och genomgången av garderoben så behöver jag ingenting nytt inför sommaren som förhoppningsvis kommer snart. Jag har kläder att jobba i och kläder för lata semesterdagar på stranden. Garderoben är full med tunikor, tights, skor, linnen, klänningar, 3/4-byxor och badkläder. Jag behöver inget nytt, skönt!

Direkt i soporna

Jag får en del sådana här kuponger hemskickat från olika klädbutiker. Tidigare tänkte jag alltid att jag kunde gå och kika på vad som finns för att passa på att handla när jag fick rabatt. Och så handlade jag kanske lite kläder till barnen även om de egentligen inte behövde. Jag tänkte alltså precis så som de räknar med att man ska tänka. Att man handlar mer om man får 25% rabatt. 

Behöver jag säga att jag inte tänker på samma sätt nu? Direkt ner i pappersåtervinningen åker dom. Och det kommer säkert leda att jag inte får hem lika mycket reklam och kuponger. Win-win! :-)

Avgiftad!

Jag var i ett köpcenter idag. Anledningen var att jag behövde köpa några pärmar till företaget och detta låg på vägen mellan två kunder som jag var hos idag.

Och jag var inte sugen på att shoppa alls! Gick och köpte mina pärmar och tittade i en klädbutik efter en vårjacka till Tvåan utan att hitta någon och sedan gick jag till bilen igen. Butikerna som jag alltid brukar gå in i och titta efter kläder till mig själv lockade inte ens! Hurra! :-)

Att köpa lyckan

Att köpa lyckan av Ann-Britt Aldeman är en självbiografisk bok om köpberoende. Jag lånade den eftersom jag tänkte att den kunde vara bra att läsa nu när jag själv slutat shoppa. I min enfald tänkte jag att den på något sätt skulle hjälpa och peppa mig i mitt beslut till ett nedväxlat och billigare liv. 

Det är bara det att jag aldrig varit köpberoende. Visst har det hänt att jag tröstshoppat en ny topp för nån hundralapp på Lindex. Som jag egentligen inte behövde men som för stunden hjälpte mig på något sätt. Men som sedan mest kändes fel och blev hängande i garderoben. Men jag har aldrig handlat för pengar jag inte har. Det har aldrig blivit ett problem och jag har aldrig shoppat för att sedan inte haft råd att köpa mat. Jag har shoppat för pengar jag ändå har kunnat avvara. Onödig shopping ibland visst, men inget som påverkar min ekonomi i det stora hela. 

Så boken gav inte riktigt den pepp jag trodde den skulle göra. Istället gav den mig faktiskt några insikter om mig själv och min ekonomi på ett annat plan. En insikt om att jag faktiskt redan har det rätt bra ekonomiskt. Vi har inga andra lån än studielån och bostadslån. Jag och min man har varsitt kreditkort som vi använder i nödfall. Som säkerhet när vi är ute och reser. Och när både ugnen och tvättmaskinen går sönder samma månad (det hände oss i mars i år!) Då betalade vi med kreditkortet och förde sedan över pengar från sparkonto och fonder dit. (det kan ju ta några dagar). 

Så boken peppade mig på det sätt vår ekonomiska situation känns helt ok och att jag känner mig säkrare på att det här med nerväxlandet kommer gå himla bra :-) 

Boken är annars ganska dåligt skriven tycker jag men den gav mig en större förståelse för köpberoende och vad som kan ligga bakom ett sådant beteende. Visste ni förresten att det finns väldigt lite hjälp att få om man är köpberoende? Enligt boken finns ingen sådan diagnos inom psykiatrin och ingen eller väldigt lite forskning görs på mekanismerna bakom. Jämför man däremot med spelberoende så är det helt tvärtom. Där finns både diagnos och hjälp att få. Konstigt tycker jag! Men det var ju bara en liten parentes här.