Jag har slutat jobba!

Nu har det gått några veckor sedan jag skrev om min oro och ungefär lika länge sedan jag slutade lönejobba. Det är verkligen ett helt nytt liv som startat!


Jag känner mig fri. Jag känner att jag har makt över mitt liv på ett sätt som jag aldrig haft förut. Jag väljer själv hur mycket jag vill jobba och vad jag i övrigt vill fylla mitt liv med. Jag har ingen chef. Ingen annan bestämmer över mig och min tid och det är så befriande härligt!

Det tar dock tid att ställa om och jag har fortfarande inte landat i det här nya livet. Innan jag slutade lönejobba tänkte jag att vi nu skulle ha eoner av tid eftersom vi skulle vara lediga tillsammans hela familjen alla kvällar och helger. Men så är det det vanliga med hämta, lämna, skjutsa till barnens träningar och kompisar, kalas, mathandling och -lagning, tvätt och städ. Och vips så går tiden utan att jag gjort allt det där som jag trodde jag skulle hinna med nu när jag skulle få mer fritid. Som att baka bröd, odla mer, rensa i förråd och garderober och träna.

Men jag ger det tid. De sista veckorna i maj och början av juni är ju inte direkt kända för att vara lugna. Jag har tre barn och det är avslutningar, sommarfester och olika typer av aktiviteter nästan varje dag. Snart är skolan slut och vi kan andas ut!

Jag känner ändå ett helt annat lugn nu. Jag är inte stressad! Oron finns till viss del kvar, konstigt vore det väl annars med en sådan här stor förändring, men den börjar ersättas med visshet om att det här kommer bli hur bra som helst.

Inget mer unnande

Jag är expert på att unna mig grejer. Speciellt saker att äta. Som om jag har en hektiskt jobbdag med företaget och många kundbesök inbokade så brukar jag "unna mig" att köpa sushi till lunch. Eller om jag har en riktigt jobbig dag av någon anledning som kanske att jag sovit dåligt, barnen är sjuka, stress, pms eller vad det nu kan vara. Då är jag världsbäst på att unna mig en chokladkaka, eller hämtmat eller chips i soffan framför tv:n på kvällen eller vad det nu kan vara.

Men nu får det vara nog! Allt detta unnande är ju skitdyrt. Vi har bestämt att vi inte ska spara in på mat. Vi lagar oftast mat från grunden och köper ekologiskt mat så mycket som möjligt. Det får kosta. Det är viktigt för oss att barnen äter bra mat. Men "unnandet" innebär ganska mycket utgifter för mat och onyttigheter som egentligen inte behövs. Det är inte mat. Det är någon sorts tröst. Onödigt.

Anledningen att jag skriver detta inlägg var att jag unnade mig själv att slippa laga mat idag. Jag har jobbat på lönejobbet idag och var fruktansvärt trött efter det. Maken åkte när jag kom hem iväg på en jobbresa som innebär att jag ska vara själv med barnen i nästan en vecka. Så var det dags för middag och jag orkade inte laga. Vi hade inte riktigt planerat för detta så det fanns inte riktigt något snabblagat hemma. Och inget färdigt i frysen.

Så vi åkte och hämtade mat på Gyllene Måsen. Och nu sitter jag här efter att ha ätit hamburgare och inser att om vi istället kunde ha ätit havregrynsgröt och mackor med kokt ägg till middag så kunde jag ha satt in 200kr i en fond. Det är ett annat sätt att unna sig. Att spara mer. Det ska bli min nya "tröst", visst låter det som en bra idé!?! :-)