Lev mer på mindre

Lev mer på mindre, vilken underbar titel på en fantastiskt fin bok (och blogg, som jag ska länka till så snart jag sätter mig vid datorn). 

Något av det jag gillar mest med denna bok är författarens Maria Österåkers ärlighet. Hon bjuder på sig själv och skriver att hon är för otålig för bakning med surdeg och inte började grodda på flera år för att hon inte visste vad en silduk var. Jag älskar det och det gör att jag läser vidare om att ha höns, får och biodling utan att få känslan av att det blir för mycket. 

Tvärtom inspireras jag, för även om jag inte (än) när drömmen om självhushållning så kan jag applicera mycket i den här boken till mitt eget liv. Som hela grundtanken med att leva mer på mindre. Att det är livet är det viktiga. 

Maria skriver att hon idag "lever så mycket mer" och jag känner redan igen mig i det. Trots att jag fortfarande jobbar av uppsägningstiden på lönejobbet och att jag bara börjat nosa lite på vad mitt nya nedväxlade liv kommer att innebära. 

Jag har en sida med anteckningar i min telefon som jag döpt till "växla ner" där jag samlar grejer jag på ett eller annat sätt vill undersöka mer. Just på temat att leva mer på mindre. Och efter att ha läst den här boken har dessa saker till hamnat på listan:

-baka mer eget bröd

-börja grodda igen

-solrosskott, hur gör man?

-lära mig plocka även annan svamp än kantareller, gå kurs i höst?

-plocka blåbär med barnen 

Tack för inspirationen!

Direkt i soporna

Jag får en del sådana här kuponger hemskickat från olika klädbutiker. Tidigare tänkte jag alltid att jag kunde gå och kika på vad som finns för att passa på att handla när jag fick rabatt. Och så handlade jag kanske lite kläder till barnen även om de egentligen inte behövde. Jag tänkte alltså precis så som de räknar med att man ska tänka. Att man handlar mer om man får 25% rabatt. 

Behöver jag säga att jag inte tänker på samma sätt nu? Direkt ner i pappersåtervinningen åker dom. Och det kommer säkert leda att jag inte får hem lika mycket reklam och kuponger. Win-win! :-)

Steg i rätt riktning v17

Några små steg har vi tagit denna vecka. Steg som leder oss mot det nedväxlade liv vi vill leva.

-Vi bestämde oss för att Ettan och Tvåan får använda sina regnjackor (i sånt där prassligt material) som vårjackor istället för att köpa en ny till Tvåan efter att han tappat bort sin och en helt ny till Ettan som växt ur sin.

-Jag har bytt till mig mursten till trädgården från en granne mot växter som jag ska gräva upp ur mina rabatter. Skönt att kunna genomföra ett efterlängtat trädgårdsprojekt helt gratis!

-Jag fick frågan om att sambeställa växter med en kompis. Tackade nej trots att butiken i fråga hade ramslök som jag längtat efter länge. Insåg nämligen att jag varken hade någon bra växtplats för den och att vi förstås klarar oss alldeles utmärkt utan. Mitt gamla jag är annars expert på att impulshandla växter så detta kändes verkligen bra att kunna säga nej till!

-Jag skriver det igen eftersom jag tyckte det var helt fantastiskt: jag var inte ens sugen på att gå in i klädaffärerna när jag var i ett köpcentrum häromdagen.

Inget mer unnande

Jag är expert på att unna mig grejer. Speciellt saker att äta. Som om jag har en hektiskt jobbdag med företaget och många kundbesök inbokade så brukar jag "unna mig" att köpa sushi till lunch. Eller om jag har en riktigt jobbig dag av någon anledning som kanske att jag sovit dåligt, barnen är sjuka, stress, pms eller vad det nu kan vara. Då är jag världsbäst på att unna mig en chokladkaka, eller hämtmat eller chips i soffan framför tv:n på kvällen eller vad det nu kan vara.

Men nu får det vara nog! Allt detta unnande är ju skitdyrt. Vi har bestämt att vi inte ska spara in på mat. Vi lagar oftast mat från grunden och köper ekologiskt mat så mycket som möjligt. Det får kosta. Det är viktigt för oss att barnen äter bra mat. Men "unnandet" innebär ganska mycket utgifter för mat och onyttigheter som egentligen inte behövs. Det är inte mat. Det är någon sorts tröst. Onödigt.

Anledningen att jag skriver detta inlägg var att jag unnade mig själv att slippa laga mat idag. Jag har jobbat på lönejobbet idag och var fruktansvärt trött efter det. Maken åkte när jag kom hem iväg på en jobbresa som innebär att jag ska vara själv med barnen i nästan en vecka. Så var det dags för middag och jag orkade inte laga. Vi hade inte riktigt planerat för detta så det fanns inte riktigt något snabblagat hemma. Och inget färdigt i frysen.

Så vi åkte och hämtade mat på Gyllene Måsen. Och nu sitter jag här efter att ha ätit hamburgare och inser att om vi istället kunde ha ätit havregrynsgröt och mackor med kokt ägg till middag så kunde jag ha satt in 200kr i en fond. Det är ett annat sätt att unna sig. Att spara mer. Det ska bli min nya "tröst", visst låter det som en bra idé!?! :-)

Boende

Att flytta eller inte flytta? Det är frågan. 

Just nu bor vi i en bostadsrätt. Det är ett radhus och vi har trädgård på 550 kvadratmeter men det är ändå en bostadsrätt så vi äger inte vårt hus själva. Vi trivs bra men vårt hus är ganska litet så vi har i perioder funderat mycket på om vi inte skulle ta och flytta till ett större hus i stället. 

Varje månad betalar vi 5500 kr i avgift till föreningen, ca 2000 i ränta på bolånet och 2000 kr har vi valt att amortera varje månad. Vi har lån på ungefär 50 % av bostadens värde. 

För ungefär samma pengar vi lägger på vårt boende idag skulle vi kunna låna ganska många miljoner med dagens räntor och alltså kunna köpa oss ett hus. Ett större hus.

Men. Och det finns ganska många men.

1) Det känns inget kul att låna mer pengar och det är ärligt talat osäkert om vi ens får låna nu när jag bara kommer jobba med mitt företag. 

2) Om (när) räntorna går upp blir det genast dyrare förstås. Och med potentiellt lägre inkomst för mig känns det rejält osäkert med ett större lån än vi har nu. 

3) Där vi vill bo (närmare Göteborg) är husen dyra och i vår prisklass finns nästan bara hus med ganska rejäla renoveringsbehov. Orkar vi det? 

4) Vi skulle behöva flytta från barnens kompisar.

5) Vi trivs trots allt väldigt bra där vi bor nu. 

Ja ni ser ju. Allt talar ju för att vi ska bo kvar där vi bor. Och det är nog det vi kommer göra. Jag måste bara landa i det beslutet och inte gå och längta vidare nån annanstans. Och sluta surfa runt på Hemnet! 

Att hålla fast vid en plan

Snålcoachen skrev idag ett så bra inlägg att när jag skulle skriva en kommentar på det blev det så långt att jag tyckte det förtjänade ett eget blogginlägg. :-) Det handlar om att att hålla fast vid en plan och varför det är så svårt för vissa att göra en livsstilsförändring som att börja träna eller spara. Alla känner vi till måndagsbantarna eller vi som ska börja träna och kör hårt i några veckor för att sedan sluta och hamna i soffan igen.

Det fick mig verkligen att börja att fundera på vad det är som gör det så svårt för mig att komma igång och träna regelbundet när jag de senaste veckorna ändrat livsstil och verkligen börjat hålla i pengarna på ett annat sätt. Och det har verkligen inte känts svårt!  Jag kanske borde tänka likadant med träningen som med sparandet där jag verkligen tänker att alla små steg mot ett billigare och nedväxlat liv är bra. Alltså jag förstår verkligen att jag inte kan sälja allt jag äger och flytta ut till ett torp i skogen utan jag tänker att varje gång jag väljer cykeln istället för bilen, håller mig ifrån att köpa något eller äter havregrynsgröt istället för hämtpizza när det kör ihop sig och jag inte hinner laga mat så är jag ett steg närmare mitt mål. Varje sparad hundralapp gör att jag slipper lönejobba och kan tillbringa mer tid med barnen och göra något som verkligen känns meningsfullt.

När det det gäller träningen sätter jag upp mål som att springa två gånger i veckan eller gå på två gympass per vecka och det brukar fallera direkt eftersom jag tycker det är tråkigt och inte egentligen känner någon mening med det. Kanske borde jag gå ut långsamt även där. Kanske är det målbilden det är fel på. Att lägga om mitt liv och leva billigare ger ju den fantastiska känslan att jag får mer tid till det som jag tycker är det viktigaste. Målet är att slippa lönejobba, att dra in mer pengar på mindre arbetstid i mitt företag och få mer fritid. Att träna mer kanske kommer leda till att jag mår bättre och går ner lite i vikt men jag mår ju redan bra och har bara några kilos trivselvikt som jag kanske skulle bli av med. Men jag bryr mig inte så mycket om min muffinsmage, den är helt ok och har gett mig mina tre barn. Alltså så ser jag kanske inte riktigt målet med träningen. Om jag istället börjar ta en halvtimmes snabb promenad om dagen (det kommer jag ju hinna med nu när jag ska sluta lönejobba) så kanske jag efter ett tag känner att mer motion, dagsljus och tid i naturen (jag brukar gå i skogen) gör mig piggare och starkare. Och det kanske ska vara målet! Inte att jag "som alla andra" går till gymmet* tre gånger i veckan.

Så min tanke är att om jag ska hålla fast vid en plan måste jag ha ett mål som går att relatera till och sätta upp rimliga delmål på vägen, inte gå från noll till hundra direkt. Inga revolutionerande tankar kanske men eftersom jag åtskilliga gånger misslyckats med att börja träna så var detta viktiga tankar för mig.

*Jo jag har ett dyrt gymkort som jag fått subventionerat av lönejobbet. Det gäller året ut men kommer inte förlängas nästa år. I mitt nya liv får jag satsa på gratis träning utomhus och hemma.

Avgiftad!

Jag var i ett köpcenter idag. Anledningen var att jag behövde köpa några pärmar till företaget och detta låg på vägen mellan två kunder som jag var hos idag.

Och jag var inte sugen på att shoppa alls! Gick och köpte mina pärmar och tittade i en klädbutik efter en vårjacka till Tvåan utan att hitta någon och sedan gick jag till bilen igen. Butikerna som jag alltid brukar gå in i och titta efter kläder till mig själv lockade inte ens! Hurra! :-)

Bakslag

Att spara pengar är inte lätt när maken får parkeringsböter på parkeringen utanför sitt jobb (parkeringstillståndet hade ramlat ner på golvet i bilen) och Tvåan tappar bort sin nästan nya vårjacka. Frustrerande!

Dessutom var jag och handlade idag. Nästan tusen kronor för mest frukostmat, frukt, toapapper, hushållspapper, blöjor och dammsugarpåsar. Det är klart att mat ju måste få kosta men detta är ju bara trist. Just nu försöker vi få Trean att sluta med blöjor och det går ganska bra när vi är hemma. Men inte så bra på förskolan och när vi är iväg på annat. Vi får hoppas att det släpper snart för blöjor är dyrt!


Bakslag som sagt. Men det är fint väder och jag sitter och jobbar hemma. Snart blir det lunch ute på altanen :-)

Steg i rätt riktning vecka 16

Helt enkelt några av de bra grejerna vi gjort denna vecka, små steg mot ett förändrat liv:

-Vi har blivit bättre på att äta av det vi redan har hemma och undvika att köpa lunch ute. Att skrapa ihop en matlåda även fast det inte blev så jättemycket mat kvar går ju faktiskt om man lägger till grönsaker eller bröd. Det är förstås ännu bättre om man lagar tillräckligt mycket mat från början så det räcker till minst två luncher också men det är inte alltid vi får till det. Eller så överraskar barnen med att äta dubbelt så mycket som vanligt. Man vet aldrig riktigt med dem. Men färre uteluncher har det helt klart blivit och det är bra!

-Vi har sålt en bilbarnstol och en babysitter till en bekant. Det räcker med tre barn för oss och vi behöver platsen i förrådet och pengar betydligt bättre än prylar vi inte använder. Vill bli bättre på att sälja grejer!

-De dagarna jag jobbar hemifrån på eftermiddagarna har jag lovat mig själv att ta cykeln och hämta tvåan och trean på skola respektive förskola. Det har jag hållit och gjort två gånger denna vecka, trots ösregn båda dagarna. *klappar mig själv på axeln*. Försöker tänka att varje gång vi startar bilen flyger pengarna iväg genom avgasröret, får liksom upp en bild av det i huvudet :-) och då är det lättare att verkligen ta cykeln de korta sträckorna.

-Min man har bytt till sommardäck på båda bilarna själv. Det var gratis! :-)

-Vi har gjort i ordning odlingsbäddarna i köksträdgården i helgen och sått en första omgång med sallad, morötter, dill mm. Har mest sått fröer vi hade kvar sedan förra året. Har bara kompletterat med några påsar för runt en hundring. I några månader varje sommar är vi i princip självförsörjande på grönsaker och potatis.


-Jag skriver här och bloggen hjälper mig verkligen att hålla fokus på att leva mer ekonomiskt. Det känns både kul och oerhört nyttigt att behöva formulera mina tankar.

Jag gjorde det!

Alltså ibland slår insikten mig så hårt att jag nästan tappar andan. Och känner oerhörd lycka! Jag gjorde det, jag sa faktiskt upp mig! Om tre veckor jobbar jag min sista dag på lönearbetet. Efter det är jag fri!

Om tre veckor kommer min inkomst bara att komma från mitt eget företag. Jag har drivit det i två år på deltid och min årsinkomst kommer till ungefär 1/3 från företaget idag. Så om tre veckor minskar jag min inkomst med två tredjedelar. Å andra sidan kommer jag ha mer tid att ta mig an nya uppdrag så förhoppningsvis kommer årets vinst i företaget att öka. Vi får väl se hur det går. Jag är i alla fall taggad till tänderna. Både på att öka tiden jag lägger på mitt företag och att möta upp minskade inkomster med ett billigare leverne.

Att köpa lyckan

Att köpa lyckan av Ann-Britt Aldeman är en självbiografisk bok om köpberoende. Jag lånade den eftersom jag tänkte att den kunde vara bra att läsa nu när jag själv slutat shoppa. I min enfald tänkte jag att den på något sätt skulle hjälpa och peppa mig i mitt beslut till ett nedväxlat och billigare liv. 

Det är bara det att jag aldrig varit köpberoende. Visst har det hänt att jag tröstshoppat en ny topp för nån hundralapp på Lindex. Som jag egentligen inte behövde men som för stunden hjälpte mig på något sätt. Men som sedan mest kändes fel och blev hängande i garderoben. Men jag har aldrig handlat för pengar jag inte har. Det har aldrig blivit ett problem och jag har aldrig shoppat för att sedan inte haft råd att köpa mat. Jag har shoppat för pengar jag ändå har kunnat avvara. Onödig shopping ibland visst, men inget som påverkar min ekonomi i det stora hela. 

Så boken gav inte riktigt den pepp jag trodde den skulle göra. Istället gav den mig faktiskt några insikter om mig själv och min ekonomi på ett annat plan. En insikt om att jag faktiskt redan har det rätt bra ekonomiskt. Vi har inga andra lån än studielån och bostadslån. Jag och min man har varsitt kreditkort som vi använder i nödfall. Som säkerhet när vi är ute och reser. Och när både ugnen och tvättmaskinen går sönder samma månad (det hände oss i mars i år!) Då betalade vi med kreditkortet och förde sedan över pengar från sparkonto och fonder dit. (det kan ju ta några dagar). 

Så boken peppade mig på det sätt vår ekonomiska situation känns helt ok och att jag känner mig säkrare på att det här med nerväxlandet kommer gå himla bra :-) 

Boken är annars ganska dåligt skriven tycker jag men den gav mig en större förståelse för köpberoende och vad som kan ligga bakom ett sådant beteende. Visste ni förresten att det finns väldigt lite hjälp att få om man är köpberoende? Enligt boken finns ingen sådan diagnos inom psykiatrin och ingen eller väldigt lite forskning görs på mekanismerna bakom. Jämför man däremot med spelberoende så är det helt tvärtom. Där finns både diagnos och hjälp att få. Konstigt tycker jag! Men det var ju bara en liten parentes här.

Aktier och fonder

Jag har länge sparat pengar i fonder och sett pengarna växa. Ett väldigt trevligt sätt att tjäna pengar, nästan helt passivt. Det passar bra in i mitt kommande nedväxlade liv tänker jag. Nu funderar jag på att börja investera lite i aktier också. Med betoning på funderar.

För det känns lite läskigt. Först är det i alla fall för mig en stor tröskel bara att komma igång. Jag känner att jag behöver läsa på mer om hur allt fungerar. Jag behöver ha mer kunskaper för att kunna välja vilka aktier jag ska köpa än vad som krävs när jag väljer fonder. Som belöning kan jag om jag är skicklig och har tur få hög avkastning på mina pengar. Eller så blir det pannkaka av alltihop. Risken känns större med aktier än med fonder. I alla fall känns det så för mig.

Så jag kanske ska hålla mig till fonderna? Sedan årsskiftet har jag i alla fall det mesta sparandet i fonder genom ett investerinssparkonto (ISK) som gör att jag kan byta och sälja hur jag vill utan att behöva skatta för vinsterna som man måste om man har fonder på "vanligt" sätt. Det har gjort att jag följer dem mer noggrant och håller koll på hur det går.

Jag får fundera vidare på det här med aktier. Har i alla fall laddat ner några poddar om ämnet och beställt några böcker på biblioteket. Vi får se om jag tycker det är mödan värt helt enkelt. Tills dess kör jag på med fonderna och försöker tjäna några slantar även på det sättet.

Växla ner

Nu har jag läst klart Växla ner! 77 sätt att leva bättre på mindre av Karin Lilja. En riktigt bra bok för en nybörjare som mig. Karin skriver inspirerande om sin resa från karriärist till ett nedväxlat liv bortom ekorrhjulet och jag kan verkligen relatera till det hon skriver. Hon ställer sig frågan om det går att leva bättre på mindre och kommer fram till att det går alldeles utmärkt. 

Den här boken känns som om den är skriven för sådana som mig som länge gått och funderat på om livet verkligen måste vara heltidsjobb, stress, dåligt samvete gentemot barnen och en känsla av att inte hinna med och räcka till. Nu när jag själv insett att det inte behöver det och tagit beslutet att verkligen göra en stor förändring så kommer den här boken som en bekräftelse på att det verkligen går. 

Mycket läsvärd helt enkelt!

Tvivel?

Såhär på kvällskvisten kommer tvivlen. Hur ska vi klara oss med en ganska rejält mycket mindre inkomst? Vi har ju lån på över en miljon, räkningar på el, värme, bredband, försäkringar, förskoleavgifter, bensin osv i all evinnerlighet. Har tre barn som kostar ganska mycket pengar i form av kläder, skor, kalas, sportutrustning, aktiviteter osv. Kommer det kanske bli alldeles ensamt att bara jobba med mitt (enmans)företag och inte ha några arbetskamrater? Kommer jag förvandlas till en hushållerska när jag har mer tid hemma och vårt idag jämställda förhållande halka tillbaka till 50-tals nivå?

Jag har dessutom börjat hänga litegrann på forum och Facebookgrupper som handlar om frivillig enkelhet, downsizing osv. Det är mycket inspirerande och intressant men när jag jämför mig med några av dem som skriver där slås jag av hur stora skillnader det är på deras "downsizing" och vår. De bor i torp utan el och rinnande vatten, är veganer och odlar det mesta de äter själva. Jag bor i ett ganska nytt hus i en förort med alla moderna bekvämligheter som finns, äter kött och har två bilar. 

Och så inbillar jag mig att vi kan växla ner, komma ifrån ekorrhjulet och få mer tid till det som är viktigt?!? Och till på köpet får  jag för mig att blogga om det också!

Men jo det ska gå! *peppar mig själv lite* Varje litet steg vi tar mot att förändra våra liv räknas. Varje sak vi kan spara in på leder oss närmare målet. Varje dag då jag känner sprudlande glädje för att jag snart slipper lönejobbet och äger min egen tid ger motivation till att kämpa vidare.

Så jag ska sluta jämföra mig med andra. Att jämföra mig med någon som i åratal har jobbat för att förändra sitt liv är ju inte rättvist. Vi befinner oss på helt olika platser i livet. De i torpen har ju kommit så långt ifrån ekorrhjulet att de inte kan se det längre medan jag precis har klivit av. Eller mer står med ena benet utanför och andra i. Det är inte en snabb process detta och jag måste jag tillåta det att ta tid.

I den här bloggen kommer jag trots tvivel fortsätta att skriva om min resa från ekorrhjulet till ett annat liv för mig och min familj. Även om mina livsförändringar kan kännas futtiga i jämförelse med andras så tänker jag vara stolt och glad över att vi har tagit detta beslut.  

Steg i rätt riktning v15

Jag tänkte att jag varje vecka skulle sammanfatta alla de små stegen jag tar till att förändra mitt liv till det bättre. Små och stora grejer, här tar jag upp allt :-)

-jag har sagt upp mig från lönejobbet och det känns helt fantastiskt! 

-cyklade till biblioteket med barnen istället för att ta bilen

-har inte druckit cola på hela veckan. De senaste veckorna har jag kommit in i en ond cirkel där jag 'unnat' mig cola väldigt ofta. Det hänger ihop med att jag varit sjuk och känt mig hängig. Det är väl tur att jag inte tar till starkare grejer än cola i och för sig :-) Men det är en onödig kostnad och förstås väldigt onyttigt så jag är glad att jag lyckats bryta den vanan.

-har sålt av en hylla som stått här och skräpat ett tag. Skönt med några extra hundralappar men framförallt att bli av med den. Rekommenderar verkligen alla köp/sälj-grupper på Facebook.

-jag har börjat blogga! Det känns som ett riktigt bra sätt att hålla fokus mot ett förändrat liv.

Jobbar helg

Åker tidigt och kommer hem sent.Äter middag. Hinner bara umgås med barnen en kort stund innan de ska sova. Kraschar i soffan och orkar knappt prata med Maken. Ska snart gå och lägga mig och så är det bara att upprepa hela proceduren i morgon.

Allt medan övriga familjen är lediga.

Behöver jag säga att det känns helt fantastiskt att jag snart slipper detta ?!? :-)

Jag gjorde det!

Det blev rätt tillfälle idag så jag sa upp mig idag! Vilken grej. Nu ska jag bara jobba en månad till och sedan är det egna företaget som gäller. Känslan är helt otrolig. Det är nu mitt nya liv startar. Jag känner det verkligen i hela kroppen. Frihet! Inte jobba varannan helg längre, inga kvällar. Om jag inte själv väljer det förstås.

Hittills har jag jobbat ca 70 % på lönejobbet och ungefär 30% med egna företaget. Det har gett mig en helt ok årsinkomst. Från och med om en månad kommer jag själv planera all min tid. Smaka på den. Det innebär att jag kan lägga mer ledig tid på eftermiddagarna när barnen kommer hem från skolan. Det innebär också att jag inte har någon inkomst om jag inte själv skaffar kunder och uppdrag. Och om jag skulle fortsätta att dra in lika mycket som jag gjort de senaste åren på 30% innebär det också att vi kommer ha det rätt knapert. Inga semestrar, inga nya prylar, inga restaurangbesök. Jag ni hör ju, vi kommer ändå ha så vi klarar oss!

Planen är förstås att utöka mitt företags verksamhet och dra in mer pengar. Och förstås att vi ska leva billigare. Jag längtar!

Att säga upp sig

Det är inte helt lätt att säga upp sig. Att gå in till chefen och på något sätt bara "Förresten, jag vill inte jobba här längre." Apropå ingenting liksom. Det kanske inte skulle vara svårt för alla. Men för mig är det det. Jag tycker det är jobbigt att vara till besvär och det är klart det blir jobbigt att behöva hitta och anställa en ny person på min tjänst. Extra arbete liksom.

Men när jag skriver detta så inser jag ju att det bara är att säga det. Det är inte mitt ansvar att tänka på att hon får extra jobb med att hitta och anställa en ny människa på min plats. Det är inte så att jag jobbar med hjärnkirurgi, det finns många andra som kan göra samma jobb.

Frågan är kanske om jag är mogen att säga det idag. Eller om jag ska vänta lite till. Jag tror jag har en månads uppsägningstid och att jobba maj ut skulle ändå passa ganska bra. Så jag håller nog på det lite till.

Nu har jag att läsa!

Så vi cyklade till biblioteket, jag och mina tre barn. Det är bara runt 2,5 kilometer dit och jag tyckte det var härligt i det fina vädret men fick lyssna på stora protester från Ettan som hade "så ont i benen" och inte kunde förstå varför vi inte kunde ta bilen som vi oftast brukar göra. "Då kan man ju inte läsa på vägen hem!". 

Jag fick med mig massor med härlig läsning hem. Några av dem har jag redan läst men de förtjänar att läsas om. Känner att jag kommer ha en bra grund att stå på inför mitt nya liv när jag plöjt dessa :-)

Två bilar!

Vi har två bilar i vår familj. Med tre barn att hämta och lämna på tre olika ställen och tre jobb (jag har både eget företag och vanligt jobb ännu så länge) så har det hittills varit nödvändigt. Men planen i framtiden är förstås att sälja en av dem och försöka klara vardagen ändå. Tyvärr bor vi lite avigt till från makens jobb för att det ska vara praktiskt att åka kollektivt dit. Det tar 15 minuter med bil men nästan 1,5 timme med tåg och buss. Men det löser vi på något sätt. De dagar jag jobbar med mitt företag måste jag dessvärre ha bil.

Men ännu så länge försöker vi i alla fall använda bilarna så lite som möjligt. Idag är jag ledig med mina tre barn och vi ska ta och cykla till biblioteket snart. Två gratisnöjen i ett!

Första inlägget

Första inlägget i denna nya blogg. Första dagen på mitt nya liv?

Detta är den femte bloggen jag startar. Jag har bloggat i någon form sedan 2006 men detta är första gången jag gör det lite mer anonymt. I alla fall till en början så får vi se sedan.

Jag har länge gått och tänkt att mitt liv måste förändras på något sätt, känt att det är något som skaver. Att jag lägger så mycket tid på att jobba och dra in pengar att jag känner mig otillräcklig som mamma, fru, vän osv. Att min tid och ork inte räcker till det som jag känner är det viktigaste i mitt liv eftersom jag lägger så stor del av den på att jobba.

Så nu har jag och min man nog bestämt oss för att göra en stor förändring. Nämligen att börja leva på bara en lön. Nästan. Jag kommer fortfarande driva mitt företag men det drar inte in några stora pengar. Ännu i alla fall.

I denna blogg kommer jag skriva av mig under resan till detta nya liv. Den kommer handla om ekonomi, matlagning, odling, frivillig enkelhet, downshifting och en massa annat. Jag kallar bloggen vardag hela veckan i betydelsen att varje dag räknas. Varje dag, varje vardag är mitt liv. Här och just nu.