Jag har slutat jobba!

Nu har det gått några veckor sedan jag skrev om min oro och ungefär lika länge sedan jag slutade lönejobba. Det är verkligen ett helt nytt liv som startat!


Jag känner mig fri. Jag känner att jag har makt över mitt liv på ett sätt som jag aldrig haft förut. Jag väljer själv hur mycket jag vill jobba och vad jag i övrigt vill fylla mitt liv med. Jag har ingen chef. Ingen annan bestämmer över mig och min tid och det är så befriande härligt!

Det tar dock tid att ställa om och jag har fortfarande inte landat i det här nya livet. Innan jag slutade lönejobba tänkte jag att vi nu skulle ha eoner av tid eftersom vi skulle vara lediga tillsammans hela familjen alla kvällar och helger. Men så är det det vanliga med hämta, lämna, skjutsa till barnens träningar och kompisar, kalas, mathandling och -lagning, tvätt och städ. Och vips så går tiden utan att jag gjort allt det där som jag trodde jag skulle hinna med nu när jag skulle få mer fritid. Som att baka bröd, odla mer, rensa i förråd och garderober och träna.

Men jag ger det tid. De sista veckorna i maj och början av juni är ju inte direkt kända för att vara lugna. Jag har tre barn och det är avslutningar, sommarfester och olika typer av aktiviteter nästan varje dag. Snart är skolan slut och vi kan andas ut!

Jag känner ändå ett helt annat lugn nu. Jag är inte stressad! Oron finns till viss del kvar, konstigt vore det väl annars med en sådan här stor förändring, men den börjar ersättas med visshet om att det här kommer bli hur bra som helst.

Jag gjorde det!

Alltså ibland slår insikten mig så hårt att jag nästan tappar andan. Och känner oerhörd lycka! Jag gjorde det, jag sa faktiskt upp mig! Om tre veckor jobbar jag min sista dag på lönearbetet. Efter det är jag fri!

Om tre veckor kommer min inkomst bara att komma från mitt eget företag. Jag har drivit det i två år på deltid och min årsinkomst kommer till ungefär 1/3 från företaget idag. Så om tre veckor minskar jag min inkomst med två tredjedelar. Å andra sidan kommer jag ha mer tid att ta mig an nya uppdrag så förhoppningsvis kommer årets vinst i företaget att öka. Vi får väl se hur det går. Jag är i alla fall taggad till tänderna. Både på att öka tiden jag lägger på mitt företag och att möta upp minskade inkomster med ett billigare leverne.

Jobbar helg

Åker tidigt och kommer hem sent.Äter middag. Hinner bara umgås med barnen en kort stund innan de ska sova. Kraschar i soffan och orkar knappt prata med Maken. Ska snart gå och lägga mig och så är det bara att upprepa hela proceduren i morgon.

Allt medan övriga familjen är lediga.

Behöver jag säga att det känns helt fantastiskt att jag snart slipper detta ?!? :-)

Jag gjorde det!

Det blev rätt tillfälle idag så jag sa upp mig idag! Vilken grej. Nu ska jag bara jobba en månad till och sedan är det egna företaget som gäller. Känslan är helt otrolig. Det är nu mitt nya liv startar. Jag känner det verkligen i hela kroppen. Frihet! Inte jobba varannan helg längre, inga kvällar. Om jag inte själv väljer det förstås.

Hittills har jag jobbat ca 70 % på lönejobbet och ungefär 30% med egna företaget. Det har gett mig en helt ok årsinkomst. Från och med om en månad kommer jag själv planera all min tid. Smaka på den. Det innebär att jag kan lägga mer ledig tid på eftermiddagarna när barnen kommer hem från skolan. Det innebär också att jag inte har någon inkomst om jag inte själv skaffar kunder och uppdrag. Och om jag skulle fortsätta att dra in lika mycket som jag gjort de senaste åren på 30% innebär det också att vi kommer ha det rätt knapert. Inga semestrar, inga nya prylar, inga restaurangbesök. Jag ni hör ju, vi kommer ändå ha så vi klarar oss!

Planen är förstås att utöka mitt företags verksamhet och dra in mer pengar. Och förstås att vi ska leva billigare. Jag längtar!

Att säga upp sig

Det är inte helt lätt att säga upp sig. Att gå in till chefen och på något sätt bara "Förresten, jag vill inte jobba här längre." Apropå ingenting liksom. Det kanske inte skulle vara svårt för alla. Men för mig är det det. Jag tycker det är jobbigt att vara till besvär och det är klart det blir jobbigt att behöva hitta och anställa en ny person på min tjänst. Extra arbete liksom.

Men när jag skriver detta så inser jag ju att det bara är att säga det. Det är inte mitt ansvar att tänka på att hon får extra jobb med att hitta och anställa en ny människa på min plats. Det är inte så att jag jobbar med hjärnkirurgi, det finns många andra som kan göra samma jobb.

Frågan är kanske om jag är mogen att säga det idag. Eller om jag ska vänta lite till. Jag tror jag har en månads uppsägningstid och att jobba maj ut skulle ändå passa ganska bra. Så jag håller nog på det lite till.