lördag 25 april 2015

Inget mer unnande

Jag är expert på att unna mig grejer. Speciellt saker att äta. Som om jag har en hektiskt jobbdag med företaget och många kundbesök inbokade så brukar jag "unna mig" att köpa sushi till lunch. Eller om jag har en riktigt jobbig dag av någon anledning som kanske att jag sovit dåligt, barnen är sjuka, stress, pms eller vad det nu kan vara. Då är jag världsbäst på att unna mig en chokladkaka, eller hämtmat eller chips i soffan framför tv:n på kvällen eller vad det nu kan vara.

Men nu får det vara nog! Allt detta unnande är ju skitdyrt. Vi har bestämt att vi inte ska spara in på mat. Vi lagar oftast mat från grunden och köper ekologiskt mat så mycket som möjligt. Det får kosta. Det är viktigt för oss att barnen äter bra mat. Men "unnandet" innebär ganska mycket utgifter för mat och onyttigheter som egentligen inte behövs. Det är inte mat. Det är någon sorts tröst. Onödigt.

Anledningen att jag skriver detta inlägg var att jag unnade mig själv att slippa laga mat idag. Jag har jobbat på lönejobbet idag och var fruktansvärt trött efter det. Maken åkte när jag kom hem iväg på en jobbresa som innebär att jag ska vara själv med barnen i nästan en vecka. Så var det dags för middag och jag orkade inte laga. Vi hade inte riktigt planerat för detta så det fanns inte riktigt något snabblagat hemma. Och inget färdigt i frysen.

Så vi åkte och hämtade mat på Gyllene Måsen. Och nu sitter jag här efter att ha ätit hamburgare och inser att om vi istället kunde ha ätit havregrynsgröt och mackor med kokt ägg till middag så kunde jag ha satt in 200kr i en fond. Det är ett annat sätt att unna sig. Att spara mer. Det ska bli min nya "tröst", visst låter det som en bra idé!?! :-)



torsdag 23 april 2015

Boende

Att flytta eller inte flytta? Det är frågan. 

Just nu bor vi i en bostadsrätt. Det är ett radhus och vi har trädgård på 550 kvadratmeter men det är ändå en bostadsrätt så vi äger inte vårt hus själva. Vi trivs bra men vårt hus är ganska litet så vi har i perioder funderat mycket på om vi inte skulle ta och flytta till ett större hus i stället. 

Varje månad betalar vi 5500 kr i avgift till föreningen, ca 2000 i ränta på bolånet och 2000 kr har vi valt att amortera varje månad. Vi har lån på ungefär 50 % av bostadens värde. 

För ungefär samma pengar vi lägger på vårt boende idag skulle vi kunna låna ganska många miljoner med dagens räntor och alltså kunna köpa oss ett hus. Ett större hus.

Men. Och det finns ganska många men.

1) Det känns inget kul att låna mer pengar och det är ärligt talat osäkert om vi ens får låna nu när jag bara kommer jobba med mitt företag. 

2) Om (när) räntorna går upp blir det genast dyrare förstås. Och med potentiellt lägre inkomst för mig känns det rejält osäkert med ett större lån än vi har nu. 

3) Där vi vill bo (närmare Göteborg) är husen dyra och i vår prisklass finns nästan bara hus med ganska rejäla renoveringsbehov. Orkar vi det? 

4) Vi skulle behöva flytta från barnens kompisar.

5) Vi trivs trots allt väldigt bra där vi bor nu. 

Ja ni ser ju. Allt talar ju för att vi ska bo kvar där vi bor. Och det är nog det vi kommer göra. Jag måste bara landa i det beslutet och inte gå och längta vidare nån annanstans. Och sluta surfa runt på Hemnet! 

Att hålla fast vid en plan

Snålcoachen skrev idag ett så bra inlägg att när jag skulle skriva en kommentar på det blev det så långt att jag tyckte det förtjänade ett eget blogginlägg. :-) Det handlar om att att hålla fast vid en plan och varför det är så svårt för vissa att göra en livsstilsförändring som att börja träna eller spara. Alla känner vi till måndagsbantarna eller vi som ska börja träna och kör hårt i några veckor för att sedan sluta och hamna i soffan igen.

Det fick mig verkligen att börja att fundera på vad det är som gör det så svårt för mig att komma igång och träna regelbundet när jag de senaste veckorna ändrat livsstil och verkligen börjat hålla i pengarna på ett annat sätt. Och det har verkligen inte känts svårt!  Jag kanske borde tänka likadant med träningen som med sparandet där jag verkligen tänker att alla små steg mot ett billigare och nedväxlat liv är bra. Alltså jag förstår verkligen att jag inte kan sälja allt jag äger och flytta ut till ett torp i skogen utan jag tänker att varje gång jag väljer cykeln istället för bilen, håller mig ifrån att köpa något eller äter havregrynsgröt istället för hämtpizza när det kör ihop sig och jag inte hinner laga mat så är jag ett steg närmare mitt mål. Varje sparad hundralapp gör att jag slipper lönejobba och kan tillbringa mer tid med barnen och göra något som verkligen känns meningsfullt.

När det det gäller träningen sätter jag upp mål som att springa två gånger i veckan eller gå på två gympass per vecka och det brukar fallera direkt eftersom jag tycker det är tråkigt och inte egentligen känner någon mening med det. Kanske borde jag gå ut långsamt även där. Kanske är det målbilden det är fel på. Att lägga om mitt liv och leva billigare ger ju den fantastiska känslan att jag får mer tid till det som jag tycker är det viktigaste. Målet är att slippa lönejobba, att dra in mer pengar på mindre arbetstid i mitt företag och få mer fritid. Att träna mer kanske kommer leda till att jag mår bättre och går ner lite i vikt men jag mår ju redan bra och har bara några kilos trivselvikt som jag kanske skulle bli av med. Men jag bryr mig inte så mycket om min muffinsmage, den är helt ok och har gett mig mina tre barn. Alltså så ser jag kanske inte riktigt målet med träningen. Om jag istället börjar ta en halvtimmes snabb promenad om dagen (det kommer jag ju hinna med nu när jag ska sluta lönejobba) så kanske jag efter ett tag känner att mer motion, dagsljus och tid i naturen (jag brukar gå i skogen) gör mig piggare och starkare. Och det kanske ska vara målet! Inte att jag "som alla andra" går till gymmet* tre gånger i veckan.

Så min tanke är att om jag ska hålla fast vid en plan måste jag ha ett mål som går att relatera till och sätta upp rimliga delmål på vägen, inte gå från noll till hundra direkt. Inga revolutionerande tankar kanske men eftersom jag åtskilliga gånger misslyckats med att börja träna så var detta viktiga tankar för mig.

*Jo jag har ett dyrt gymkort som jag fått subventionerat av lönejobbet. Det gäller året ut men kommer inte förlängas nästa år. I mitt nya liv får jag satsa på gratis träning utomhus och hemma.

onsdag 22 april 2015

Avgiftad!

Jag var i ett köpcenter idag. Anledningen var att jag behövde köpa några pärmar till företaget och detta låg på vägen mellan två kunder som jag var hos idag.

Och jag var inte sugen på att shoppa alls! Gick och köpte mina pärmar och tittade i en klädbutik efter en vårjacka till Tvåan utan att hitta någon och sedan gick jag till bilen igen. Butikerna som jag alltid brukar gå in i och titta efter kläder till mig själv lockade inte ens! Hurra! :-)

tisdag 21 april 2015

Bakslag

Att spara pengar är inte lätt när maken får parkeringsböter på parkeringen utanför sitt jobb (parkeringstillståndet hade ramlat ner på golvet i bilen) och Tvåan tappar bort sin nästan nya vårjacka. Frustrerande!

Dessutom var jag och handlade idag. Nästan tusen kronor för mest frukostmat, frukt, toapapper, hushållspapper, blöjor och dammsugarpåsar. Det är klart att mat ju måste få kosta men detta är ju bara trist. Just nu försöker vi få Trean att sluta med blöjor och det går ganska bra när vi är hemma. Men inte så bra på förskolan och när vi är iväg på annat. Vi får hoppas att det släpper snart för blöjor är dyrt!


Bakslag som sagt. Men det är fint väder och jag sitter och jobbar hemma. Snart blir det lunch ute på altanen :-)

söndag 19 april 2015

Steg i rätt riktning vecka 16

Helt enkelt några av de bra grejerna vi gjort denna vecka, små steg mot ett förändrat liv:

-Vi har blivit bättre på att äta av det vi redan har hemma och undvika att köpa lunch ute. Att skrapa ihop en matlåda även fast det inte blev så jättemycket mat kvar går ju faktiskt om man lägger till grönsaker eller bröd. Det är förstås ännu bättre om man lagar tillräckligt mycket mat från början så det räcker till minst två luncher också men det är inte alltid vi får till det. Eller så överraskar barnen med att äta dubbelt så mycket som vanligt. Man vet aldrig riktigt med dem. Men färre uteluncher har det helt klart blivit och det är bra!

-Vi har sålt en bilbarnstol och en babysitter till en bekant. Det räcker med tre barn för oss och vi behöver platsen i förrådet och pengar betydligt bättre än prylar vi inte använder. Vill bli bättre på att sälja grejer!

-De dagarna jag jobbar hemifrån på eftermiddagarna har jag lovat mig själv att ta cykeln och hämta tvåan och trean på skola respektive förskola. Det har jag hållit och gjort två gånger denna vecka, trots ösregn båda dagarna. *klappar mig själv på axeln*. Försöker tänka att varje gång vi startar bilen flyger pengarna iväg genom avgasröret, får liksom upp en bild av det i huvudet :-) och då är det lättare att verkligen ta cykeln de korta sträckorna.

-Min man har bytt till sommardäck på båda bilarna själv. Det var gratis! :-)

-Vi har gjort i ordning odlingsbäddarna i köksträdgården i helgen och sått en första omgång med sallad, morötter, dill mm. Har mest sått fröer vi hade kvar sedan förra året. Har bara kompletterat med några påsar för runt en hundring. I några månader varje sommar är vi i princip självförsörjande på grönsaker och potatis.


-Jag skriver här och bloggen hjälper mig verkligen att hålla fokus på att leva mer ekonomiskt. Det känns både kul och oerhört nyttigt att behöva formulera mina tankar.

lördag 18 april 2015

Jag gjorde det!

Alltså ibland slår insikten mig så hårt att jag nästan tappar andan. Och känner oerhörd lycka! Jag gjorde det, jag sa faktiskt upp mig! Om tre veckor jobbar jag min sista dag på lönearbetet. Efter det är jag fri!

Om tre veckor kommer min inkomst bara att komma från mitt eget företag. Jag har drivit det i två år på deltid och min årsinkomst kommer till ungefär 1/3 från företaget idag. Så om tre veckor minskar jag min inkomst med två tredjedelar. Å andra sidan kommer jag ha mer tid att ta mig an nya uppdrag så förhoppningsvis kommer årets vinst i företaget att öka. Vi får väl se hur det går. Jag är i alla fall taggad till tänderna. Både på att öka tiden jag lägger på mitt företag och att möta upp minskade inkomster med ett billigare leverne.