Jag har dessutom börjat hänga litegrann på forum och Facebookgrupper som handlar om frivillig enkelhet, downsizing osv. Det är mycket inspirerande och intressant men när jag jämför mig med några av dem som skriver där slås jag av hur stora skillnader det är på deras "downsizing" och vår. De bor i torp utan el och rinnande vatten, är veganer och odlar det mesta de äter själva. Jag bor i ett ganska nytt hus i en förort med alla moderna bekvämligheter som finns, äter kött och har två bilar.
Och så inbillar jag mig att vi kan växla ner, komma ifrån ekorrhjulet och få mer tid till det som är viktigt?!? Och till på köpet får jag för mig att blogga om det också!
Men jo det ska gå! *peppar mig själv lite* Varje litet steg vi tar mot att förändra våra liv räknas. Varje sak vi kan spara in på leder oss närmare målet. Varje dag då jag känner sprudlande glädje för att jag snart slipper lönejobbet och äger min egen tid ger motivation till att kämpa vidare.
Så jag ska sluta jämföra mig med andra. Att jämföra mig med någon som i åratal har jobbat för att förändra sitt liv är ju inte rättvist. Vi befinner oss på helt olika platser i livet. De i torpen har ju kommit så långt ifrån ekorrhjulet att de inte kan se det längre medan jag precis har klivit av. Eller mer står med ena benet utanför och andra i. Det är inte en snabb process detta och jag måste jag tillåta det att ta tid.
I den här bloggen kommer jag trots tvivel fortsätta att skriva om min resa från ekorrhjulet till ett annat liv för mig och min familj. Även om mina livsförändringar kan kännas futtiga i jämförelse med andras så tänker jag vara stolt och glad över att vi har tagit detta beslut.
Hej!
SvaraRaderaVilket intressant inlägg! Det tar upp så många tankar och funderingar som jag haft under det senaste året.
Jag kämpar och sparar för att downshifta och helst slippa löneslava helt och hållet men när jag söker efter läsning om likasinnande på nätet så handlar det oftast om barfotaveganer som bor utan el och rinnande vatten.
Det är absolut inget fel på dem utan det handlar mer om att jag inte har så mycket gemensamt med dem. Ingenting alls egentligen förutom att vi strävar mot samma mål, att inte behöva fortsätta springa i det berömda ekorrhjulet. Jag är en stadsmänniska med makeup, klackskor och märkeshandväska som fortfarande läser en och annan mode- eller inredningsblogg mellan sparbloggarna. Det ena utesluter inte det andra.
Lycka till med dina planer! Jag är övertygad om att det kommer att gå alldeles utmärkt.
Kolla gärna det här blogginlägget. Där tog jag upp just det här: http://spardiet.blogspot.se/2014/03/sparismen.html
Tack för första kommentaren på denna blogg :-)
RaderaDet är nog typiskt mig att titta på dem som är extrema och har "nått längst" och jämföra mig med dem. Jag har ju inte ens som mål att bo i ett torp och klara mig nästan helt utan inkomster. Men ändå jämför jag mig med dem. Hur knasigt som helst. Dags att sluta med det :-)